Vad ett blodprov är
Det är inte särskilt ovanligt att jag berättar om samtal jag har haft med mina barn här. Många tycks uppskatta detta och det gläder mig förstås. Idag blir just ett sådant inlägg så för de som inte vill höra barn-tokig-historier bör sluta läsa nu. Jag kan däremot tipsa om att läsa vidare ändå. Det är nämligen ganska kul. Så, blodprov. Det är ändå någonting man har i sitt medvetande som vuxen, eller hur? Man genomför väldigt sällan blodprov. Kanske går det massor av år mellan tillfällena. Ändå är det någonting man har stenkoll på. Man vet vad det är, man vet hur det känns och man vet ungefär vad som kan visa sig av ett blodprov. Med barn är det alltid en annan sak. De har inte levt så länge och sannolikt inte tänkt på så mycket vuxen-grejer så som blodprov. Nu var det dags för min 9-åring att genomföra ett blodprov. När jag berättade detta så blev hon först tyst och sedan såg hon väldigt fundersam ut. Och sedan kom frågan jag var helt oförberedd på: ”Vad är ett blodprov?” Ja, vad är egentligen ett blodprov, kära läsare? Är det någon som kan ge mig en någorlunda adekvat och kort beskrivning? Om ni kan; skriv gärna i kommentarsfältet. Jag är mycket intresserad av att läsa detta, särskilt nu. Jag tittade tillbaka på henne över frukostbordet och fick fundera en smula. ”Ja, vad är ett blodprov egentligen?” upprepade hon återigen. Jag skruvade på mig, sneglade ut genom fönstret som om svaret fanns ute på gräsmattan. ”Ja, men det är.. ett blodprov är ju ett prov.. av blodet helt enkelt. Eller hur?” Det är oklart varför jag lade till den sista frågan. Hon visste ju inte vad det var, därav frågan, så att hon tittade ännu mer förvirrat tillbaka på mig var föga förvånande. ”Hur kan man göra ett prov av blod?” frågade hon och det var där någon gång som jag tänkte att jag skulle behöva avslöja metoden. Faktum är ju trots allt att ett blodprov innebär att man tömmer ut en liten dos blod ur kroppen. Detta hade hon förstås ingen aning om. Det hade jag inte heller tänkt på att jag skulle behöva nämna. Jag blev lite nervös. Det var förmodligen inget som gick henne förbi. Hon såg nämligen tillbaka med ett lika nervöst uttryck. Hon upprepade spörsmålet: ”Ja, hur gör man ett blodprov? Kan du berätta, tack”. Jag tog ett djupt andetag innan jag berättade.