Uncategorized

Sedan jag flyttade till Stockholm har jag sett några av de vackraste mattorna i världen. Det är helt sant. Ni känner till mitt stora intresse och att jag känt mig besviken på utbudet i sydligare breddgrader. Jag hade inte väntat mig att mattor i Stockholm skulle vara så mycket bättre än på annan ort, men så var det. Detta gläds jag åt nu när jag närmar mig årsdagen för min flytt till huvudstadsregionen. Jag tänkte nu ägna detta inlägg åt att hylla några av de bästa mattor jag sett i Stockholm. Detta görs utan inbördes ordning. Isabells vardagsrumsmatta Mjukare och goare kan ingenting vara. Av alla mattor i Stockholm jag sett sedan jag flyttat hit är min kollega Isabels den skönaste. Man kan naturligtvis diskutera fram och tillbaka vad som håller bäst i längden. Man kan babbla om färger och nyanser och kvalitet och brist på kvalitet. Den matta som hon köpt till sin lägenhet i Stockholm – Den var fenomenal. Pingisrummet på jobbet Nästa matta i Stockholm till rakning. Tro det eller ej, men pingisrummet på jobbet har en nästan oförtjänt fin matta. Den är vinröd och tydligen uppstod det som ett skämt för att någon ofta spillde vin på jobbfester. Den passar sig otroligt bra i omgivningen. Lekfull men ändå arbetsmässigt seriös på något sätt. Nästa vecka ska jag se till att bifoga en bild på den. Detta är helt klart en av mina bästa mattor i Stockholm. Mammas och pappas gillestuga Ja, kalla gärna mina föräldrar gammaldags, för det är just vad de är. En av mina absolut främsta mattor i Stockholm finns nu i deras gillestuga. Ni visste inte att folk hade sådana fortfarande, eller hur? Jag har inte hört talas om detta mystiska rum i något annat hus sedan 1997 eller så. Vad hände egentligen? Nåväl, det var inte gillestugors existens som detta inlägg skulle handla om. Ovan har jag nämnt tre av mina absoluta favoriter när det kommer till mattor i Stockholm. Tycker ni att det gav någonting? Var det intressant? Gav det kanske någon form av inspiration till och med? Så önskar jag förstås att det skulle vara. Jag vet inte hur inspirerande mina texter är, men ingen kan anklaga mig för att inte försöka. Hör gärna av er om vad ni vill läsa om här. Är det mattor i Stockholm, eller är det andra ämnen som intresserar er ännu mer? Jag läser alla kommentarer!

Den här texten ska handla om två saker: 1) Om mig. 2) Om min farbror som jobbade som tandläkare i Södertälje. Först vill jag ge er lite bakgrund: Jag kommer ifrån en helt vanlig släkt i Sverige. Jag säger helt vanlig eftersom jag är nästan helt säker på att ungefär 75% av befolkningen skulle känna igen sig. De skulle känna igen sig i samtalen runt matbordet och det skulle känna igen sig i det mediokert renoverade badrummet. De skulle känna igen hur människor talade med varandra i grannskapet och de skulle känna igen sig i vad vi åt. Ja, ni fattar – En helt vanlig Svensson. Det hörde inte till vanligheterna i min släkt att man flyttade till andra städer. Inte heller utbildning eller välbetalda jobb var särskilt populära. Den som bröt mönstret och banade väg för andra var min farbror Hans. I början av 1970-talet meddelade Hans sina föräldrar (mina farföräldrar) att han skulle börja jobba med folks tänder. Några år senare fick han praktik som tandläkare i Södertälje. De gillade honom på mottagningen i Södertälje så omedelbart när han var färdig tandläkare fick han jobb. En framgångssaga som har inspirerat mig att inse att allt faktiskt kan vara möjligt om man bara kämpar. Det är tack vare Hans val att bli tandläkare i Södertälje som jag vågade röra på mig. Jag hade arbetat i hemstaden i ungefär 8 år innan jag insåg att jag vantrivdes. Jag sade upp mig, sålde bilen, sålde lägenheten som jag aldrig gillade, och drog! Inspirerat av min farbror – tandläkaren i Södertälje – stack jag först på resor vände sedan hemåt för att också plugga. Jag valde att följa i fotspåren lika mycket som jag följde hjärtat. Jag började också plugga tandläkare och några år senare jobbar vi nu på samma mottagning i Södertälje. Jag tänker att det kanske hade varit mer äventyrligt att göra ett annat karriärsval. Man kan å andra sidan inte hjälpa vartåt ens hjärta pekar. Jag visste att jag ville arbeta med att hjälpa folk. När jag fick höra av Hans hur det var att arbeta som tandläkare i Södertälje drogs jag sakteliga in. Jag ångrar inte en sekund!